Usch vilken dag, vill bara stryka ett streck över den. Bröt ihop när jag skulle fara till stallet. Allt blev för mycket. Min kära häst räddade dagen, ville bara sitta på hennes rygg där man alltid känner sig bättre men där kom vädret och förstörde. Hagelstorm precis innan vi skulle gå ut.

Mår inte bra, orkar inte ha det så här längre. Går bara och tvivlar på mig själv, känner mig värdelös, ful och äcklig. Har ångest över allt nästan. Ångest över skolan, ångest över att träffa folk. Vill bara gräva ner mig när man ser hur man ser ut. Känner mig så värdelös och dålig.

Brukar aldrig berätta när jag mår dåligt och det är nog knappt nån som vet att jag mått dålig psykiskt väldigt länge. Har inte berättat det för någon. Jag visar inte att jag mår dåligt. Jag kämpar på och försöker vara stark, och jag försöker verkligen att rycka upp mig när det inte känns bra och se det som är bra istället, jag är en glad person och jag är ingen som ger upp i första taget. Vissa dagar känns det bättre. Men det går inte en dag utan att jag tvivlar på mig själv och så ska det inte vara. Nu när våren är här är väl de allra flesta gladare än vanligt. Men våren ger mig bara ännu mer ångest och får mig att må annu sämre.

Var bara tvungen att skriva av mig lite, har hållit tyst om det alltför länge.

Hade jag inte haft hästarna vet jag inte vad jag hade gjort, när man är med dom känns allt mycket bättre...